...
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag är stark annars, jag vet vad jag vill och blir det inte så så kan jag ta det. Men inte denna gången.
Det känns inte rätt, det är något som inte stämmer. Det kan inte bara vara jag som känner så här.
Klart att man inte känner som i början, självklart att det svalnar när det inte är bra. Men jag vet att känslorna finns där inne. Men jag vet inte hur jag ska göra för att få fram dom på dig.
Jag vill inte vara jobbig, men jag vill veta att du älskar mig. Att du älskar oss.
Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad du tänker. Jag blir frustrerad när du inte känner som jag. Jag blir frustrerad när du inte vill lösa något som går att lösa. Jag blir frustrerad när jag inte kan gra något och vad jag än gör så blir de fel.
Jag vill bara att du ska komma ut och säga att vi ska göra allt bra igen. Att vi ska göra det bättre än det någonsin varit.
Jag vill inte att fyra år ska vara slut. Jag vill inte att mitt liv ska vara slut.
Mitt liv har egentligen börjat nu, med nytt jobb och allt, men det känns inte som att det är värt något längre.
Jag har gått ner 5 kg, när denna resan började för 2 ½ vecka sedan vägde jag 65. Jag mår inte bra trots att jag ätit som jag brukar. Men nu orkar jag inte ens att äta, jag är inte hungrig. Köpte godis så att jag skulle få i mig något men inte ens det går.
Tittade igenom vårt fotoalbum. Jag trodde att det skulle vara vi för alltid. Jag skrev: Tänk att jag fått min prins och nu släpper jag dig inte så lätt, du är det bästa som har hänt mig.
Jag vet inte vad jag ska göra för att hålla vad jag lovat.
Det värker i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra.
