Fredag
Jag och Josefine satt och tittade på Farsan, filmen alltså. Den var roligare än vad jag hade trott, den hade sina höjdpunkter.
När Josefine skulle gå tänkte jag ropa på Donna och säga att vi skulle gå ut och kissa, men hon är och hälsar på farmor med sin pappis.
Vilken vana det är att ropa på henne så fort man ska någonstans eller när man ska gå och lägga sig.
Det är så här tomt det kommer kännas när hon har valparna och är uppe på Orust.
Idag har varit en ganska bra dag, men när jag satt på jobbet de sista timmarna så började jag känna saknad och satt och hoppades på att du inte skulle hunnit åka innan jag kom hem.
Men min saknadskänsla känns bra på något sätt nu, det är liksom förväntningar i saknaden. Kanse hoppet som spökar igen. Eller du har kankse redan bestämt dig och jag känner på mig vad du har bestämt.
jag har satt söndag som sista dag men jag vet att jag kommer inte att ge mig ändå, på något sätt. Kommer fightas i tysthet.
Svinto ligger och myser bredvid mig nu och vi nästan väntar på att jag ska gå och lägga mig. Jag får sova och Svinto får mat.
Godnatt
...
Jag vet inte vad som händer med mig. Jag är stark annars, jag vet vad jag vill och blir det inte så så kan jag ta det. Men inte denna gången.
Det känns inte rätt, det är något som inte stämmer. Det kan inte bara vara jag som känner så här.
Klart att man inte känner som i början, självklart att det svalnar när det inte är bra. Men jag vet att känslorna finns där inne. Men jag vet inte hur jag ska göra för att få fram dom på dig.
Jag vill inte vara jobbig, men jag vill veta att du älskar mig. Att du älskar oss.
Jag blir så frustrerad när jag inte vet vad du tänker. Jag blir frustrerad när du inte känner som jag. Jag blir frustrerad när du inte vill lösa något som går att lösa. Jag blir frustrerad när jag inte kan gra något och vad jag än gör så blir de fel.
Jag vill bara att du ska komma ut och säga att vi ska göra allt bra igen. Att vi ska göra det bättre än det någonsin varit.
Jag vill inte att fyra år ska vara slut. Jag vill inte att mitt liv ska vara slut.
Mitt liv har egentligen börjat nu, med nytt jobb och allt, men det känns inte som att det är värt något längre.
Jag har gått ner 5 kg, när denna resan började för 2 ½ vecka sedan vägde jag 65. Jag mår inte bra trots att jag ätit som jag brukar. Men nu orkar jag inte ens att äta, jag är inte hungrig. Köpte godis så att jag skulle få i mig något men inte ens det går.
Tittade igenom vårt fotoalbum. Jag trodde att det skulle vara vi för alltid. Jag skrev: Tänk att jag fått min prins och nu släpper jag dig inte så lätt, du är det bästa som har hänt mig.
Jag vet inte vad jag ska göra för att hålla vad jag lovat.
Det värker i hela kroppen och jag vet inte vad jag ska göra.
Flytta?
Det är precis som att man har ett barn. Men hon är som mitt lilla barn, bara min. Fast jag är tvungen att dela med mig lite av henne.
Nu verkar det för övrigt snart vara dax för hennes löp. Snart snart!
Sa träna lite konster med henne nu så att hon är riktigt trött och mätt när hon ska gå och lägga sig!
Hej hopp
Hunddagis
Jag är så lycklig för det och hon kommer ha så roligt. Vi träffade en liten blandis igår och hon hade fantastiskt roligt! Tänk att hon kan ha det så varje dag!
Vad står på schemat idag...jo det blir lite grann av varje. Solen lyser trots molnen på himlen och det blir nog kjol.
Nu ska jag hoppa in i duschen tvätta håret och planera hur det ska inredas.
hej hopp!
